Råmjölksprojekt

Det hela började med att Anne-Marie Hultberg på Överberga Gård ställde en intressant fråga:

"Går det på något sätt att förbättra antikroppsinnehållet i stonas råmjölk, förutom genom vaccinering?"

Då vi båda tyckte att det här en jätteintressant fråga, satte vi genast igång att leta efter forskningsrapporter i ämnet.

Vi konstaterade snabbt att det inte verkade finnas någon forskning i ämnet. Vi hittade däremot olika undersökningar gällande vad råmjölk innehåller, jämfört med den mjölk som stona producerar en längre tid efter fölningen.

 

Det vi hittade var följande:

Vissa fettsyror minskar och vissa ökar efter fölning, men i det stora hela händer inte så mycket med fettinnehållet. En studie visar att ston som får en hög andel grovfoder i sin foderstat, får en högre fetthalt i mjölken än vad ston som äter hög andel kraftfoder får.

Den fettsyra som står för den största skillnaden i sammanhanget är linolsyra. Linolsyra finns i vegetabiliska oljor, framförallt i solrosolja.

Vitamin A, D3, E och K3 är avsevärt högre i råmjölk än vad det är senare. Halten av C vitamin är något förhöjd i råmjölk.

Kalcium, fosfor, magnesium, natrium, koppar och zink är alla förhöjda i råmjölk, men det är ingen stor skillnad jämfört med vad det är i den senare mjölksammansättningen. Den största skillnaden finns hos innehållet av koppar.

Nu kommer vi till det som är riktigt intressant, nämligen proteininnehållet. Antikroppar är gjorda av aminosyror och mycket riktigt är det proteininnehållet som står för den stora skillnaden i råmjölk kontra vanlig stomjölk.

Tyvärr har vi inte hittat någon information om vilka av alla aminosyror som ingår i råmjölk, men vi har valt att utgå från de essentiella aminosyrorna.

Vi utgick från teorin att ju fler av de essentiella aminosyrorna stoet får i sig (via fodret), desto större chans borde hon ha att kunna bilda många olika antikroppar i mjölken.

Vår tanke var då att ge stoet hennes proteinbehov från ett flertal olika proteinfodermedel. Valet föll på lusern, solrosfrön och potatisprotein.

Genom att ge dessa fodermedel täcker vi upp samtliga av de åtta essentiella aminosyrorna.

Linolsyra får vi med via solrosfröna, och vitaminerna A, E och C finns i både lusern och i solrosfrön.

Vad gäller vitamin  D3 och K3 har det varit svårt att hitta så specifik information. Både lusern och solrosfrö innehåller  vitamin D och K, men vi har inte kunnat hitta närmare information än så. Vad potatisprotein innehåller när det gäller vitamin har vi inte heller hittat information om.

Tittar vi på mineralerna, så finns samtliga mineraler och spårämnen som har förhöjda värden i råmjölken i de ovan nämnda fodermedlen.

I år, eftersom fölsäsongen redan var i antågande när vi satte igång projektet, resonerade vi som så att eftersom stona sätter juver i genomsnitt ungefär en månad innan beräknad fölning och att föla två veckor före respektive två veckor efter utsatt datum räknas som normalt, så fodrar vi stona enligt förutsättningarna för projektet i sex veckor före beräknat fölningsdatum och fram till fölning.

Inför säsongen 2014 var vår tanke att vara ute i bättre tid och sätta upp som riktlinje för projektet att man fodrar enligt de riktlinjer vi enas om, i minst tre månader före beräknad fölning, alltså under hela den tid som den största fostertillväxten sker.

 

 



Förutsättningarna:

Förutsättningarna för att ett sto skulle tas med i projektet var dels att det skulle finnas tidigare statistik över vad hon har haft för värden på sin råmjölk och dels att värdena skulle ha varit låga.

Sammanlagt hade vi elva ston som fyllde dessa kriterier. Ett av stona åt inte av potatisproteinet och är därför inte medräknat i den här sammanställningen. Av de kvarvarande tio stona är det sex stycken som markant har förbättrat sina värden från tidigare år. Tre ston hade oförändrade värden och ett sto hade sänkt sina värden jämfört med tidigare år. Anmärkningsvärt är att de sistnämnda fyra stonas fölungar ändå hade godkända värden på foal check och man har på Överberga den här säsongen fått använda mindre mängd plasma åt fölen än vad man normalt gör.

Vår samlade erfarenhet från tidigare år är att inget sto har höjt sina värden från ett år till ett annat, undantaget då sjukdom, exempelvis fång, har gjort att stoet producerat dålig råmjölk just det specifika året hon har varit sjuk, för att sedan ligga på sin normala nivå igen. Vi har däremot märkt att stona i allmänhet sänker sina värden i takt med att de åldras. Att som i år få markant förbättrade värden på sextio procent av krångelstona, är med andra ord anmärkningsvärt.

 

Andra observationer som vi har gjort är bland annat:

Två ston som tidigare har haft problem med kvarbliven efterbörd har i år haft bra eftervärkar och släppt efterbörden utan problem. 

På Bergshyttans har man tyckt att årets fölungar har varit ovanligt pigga och välmående.

Ett av stona som inte ingick i studien på grund av att den enda historik som fanns på henne var när hon vid förra fölningen läckte bort all råmjölk, läckte vid årets fölning inte alls. Hon fick vid sin förra fölning ett prematurt föl (tre veckor tidig) och drabbades av livmoderframfall. Vid årets fölning gick allt problemfritt. Vad som är orsak och vad som är verkan i det fallet är naturligtvis inte möjligt att veta.

Ett av stona (kan vara fler) hade lika höga värden på mjölken på hela den liter som mjölkades ur till fölet. Normalt sett minskar antikroppshalten i takt med att mjölken tas ur juvren.

Inom den närmaste framtiden kommer vi att göra en sammanställning av råmjölksprojektet under 2014.