Stuteriliv

Barfotatalibaner och skofascister

Publicerades ursprungligen 2012-12-08.

 

När jag var liten så utgick man från att hästar kunde gå barfota. Om de av någon anledning inte kunde det (grepp, slitage/ömhet/annat) så skoddes de. Vissa skoddes bara fram, andra runt om och barfotahästar var rätt vanligt. Likaså var det norm att även skodda hästar skoddes av till exempel under perioder av vila.

Efter att barfotarörelsen blev hyfsat stor (Även om jag tror att den nu är på tillbakagång?) så verkar (hehe) många hästmänniskor ha reagerat med något slags tvärtomtänk och istället sko allt som frustar och gnäggar.

Det ser ut som om många har glömt bort att utgångsläget för en välfungerande hov är att den ska vara barfota. Och det verkar som om "motståndarlägret" har svårt att förstå att en korrekt skoning oftast inte ger hästen några problem. Att man iallafall i mina trakter inte så ofta ser korrekta skoningar är en annan historia.

För tillfället finns det inga skodda hästar hos oss. Det är inte något konstigt med det. De flesta hästarna vi har är föl och fölston och de är av naturliga skäl inte skodda. Jag har haft ett fölsto skott en enda gång under en kort period. Av den enkla anledningen att då behövdes det. Och då skor man, i min värld. Föl har jag haft skodda några gånger, för att korrigera felställningar. De flesta felställningar går dock att rätta till med enbart verkning och lagom mycket motion på lagom hårt underlag. De ridhästar vi har för tillfället är alla begåvade med utmärkt bra hovar, vi kan välja ridvägar utan stenar och vi kan rida i ridhuset om underlaget ute är dåligt. Alltså behöver de inga skor. Den enda travhästen vi för tillfället har i någon slags träning håller just nu på med sjukgymnastik kombinerat med massage och elterapi. För tillfället går det alltså utmärkt för henne att vara barfota. När det är dags att börja köra igen kommer vi dock antagligen att behöva sko henne, under vintern för greppets skull och så småningom på grund av att slitaget på hovarna helt enkelt blir för stort annars.

Vi skor alltid av skodda hästar så fort det finns en anledning och det har aldrig med någon enda häst varit något problem. Man hör ibland att det är så stor omställning att gå från skodd till oskodd och att det tar lång tid för hästen att anpassa sig. Det är inte min erfarenhet alls, men det kanske beror på att våra hästar inte går skodda åravis utan med jämna mellanrum av olika orsaker har avskodda perioder?

Har barfotarörelsen gjort att det generellt anses som dålig hästhållning att ha hästarna barfota, eller vad beror det på att hästar skos, som det ser ut, utan eftertanke så ofta nu för tiden? Och hur kommer det sig att många är så rädda för att sko av sina hästar vid vila/skada/dräktighet/annat? 

Fram för en mer balanserad syn på det här med barfota vs skodda hästar!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

Du gillar den här sidan