Stuteriliv

Överhantering av föl

Jag har tidigare skrivit om vad man bör göra om man har fått ett moderlöst föl. Bland annat så tog jag då upp att man bör göra vad man kan för att fölet inte ska bli överhanterat.

Det här gäller inte bara moderlösa föl, utan alla föl riskerar att växa upp till jobbiga individer om de överhanteras.

De flesta föl är av naturen mer eller mindre skygga från början, vilket de ska vara. Det finns också föl som är tämligen orädda för människor redan från start, här är det extra viktigt att inte överhantera. Ett föl som är "lagom" skyggt, kommer så småningom att bli tuffare bara av att vara med när dess mamma hanteras.

Det som händer när man hanterar fölet i onödan så att säga, är att det förlorar sin naturliga respekt för människan och blir fräckt och närgånget. Gulligt som attan med små fölungar, mindre gulligt några hundra kilo senare. Förutom den uppenbara faran som ligger i en halvvuxen eller vuxen häst som gärna klampar för nära sin människa eller tar vägen rätt över människan om den blir rädd för något, så drar fräckhet hos föl i de här fallen ofta med sig att fölets husse eller matte tycker att nu behöver fölet uppfostras, eftersom den plötsligt är närgången, bits, sparkar eller klättrar på folk. Det här i en period i fölets liv då den har fullt upp med att lära sig att vara häst och förstå hästspråk. Då den har en hjärna som är under utveckling.

Jag tror att de flesta av oss som föder upp hästar har gjort det här misstaget med sitt/sina första föl. Jag har det definitivt. När mina första föl föddes var jag elva respektive tretton år gammal och de fölen blev utan tvekan överhanterade, med problem som följd. Så småningom har jag och många med mig lärt oss att de föl som blir de allra trevligaste vuxna hästarna, är de som är lite försiktiga och skygga som föl. Det är helt enkelt inget att bekymra sig om att en fölunge är skygg, det SKA den vara. Om den däremot är fullkomligt orädd och framåt gentemot människor är det dags att oroa sig en smula.

I det läget är det dock lätt åtgärdat: Lämna fölet ifred och låt det bli uppfostrat av sin mamma och övriga flockmedlemmar, så blir det snart ordning på den igen.

Hästar är lättlärda. Det betyder att det där som man vill att hästen ska kunna när den blir vuxen, finns det gott om tid att lära den. Om man vänjer av fölet när det är sju-åtta månader gammalt och därefter sätter igång med lite mer hantering av den, så har den på någon vecka lärt sig precis allt vad en åring kan tänkas behöva och mer därtill. Då är den mentalt mogen för att ta till sig träning.

Vad är då lagom mycket hantering av ett föl? Jag och många uppfödare med mig anser att man gör vad som behövs med fölen, varken mer eller mindre. Det vill säga man leder till och från hagen, man verkar, avmaskar och vid behov utför nödvändiga behandlingar. I övrigt så är fölet med och observerar när man hanterar dess mamma. För att man ska kunna till exempel verka ett föl behövs ingen träning. Även om man skulle träna fölet på att lyfta hovarna innan hovslagaren kommer, så är det inte alls säkert att fölet minns vad man övade på gången innan i alla fall, den är ju ett litet barn med en outvecklad hjärna och helt enkelt inte kapabel att ta till sig träning på det viset som en äldre häst är.

När vi verkar fölhovar så gör vi så här: Stoet binds fast och fölet binds fast i sin mammas hals. Det brukar de acceptera jättebra. Om fölet drar lite i grimskaftet så stöttar man dem i rumpan tills de slutar dra. Därefter lyfter man helt enkelt det ben som ska verkas, väntar några sekunder tills fölet inte sprattlar, drar några tag med raspen (Fölhovar är mjuka och det finns inte mycket att ta av, så verkningen tar inte mer än några sekunder.) och sedan är det färdigt.

Två av våra tre föl för i år har nu åkt till seminstation med sina mammor. Den sammanlagda tidsåtgången för att lasta dem i transporten har varit max 30 sekunder. Ingen träning behövs således. De följer sina mammor och eftersom mammorna är välhanterade så kliver de lugnt upp i transporten. När vi lastar våra åringar för första gången (utan mamma) har de heller aldrig gjort annat än gått rakt in på första försöket, trots att de inte har hanterats eller tränats som föl. Lugnt och fint på slaka grimskaft följer de med. Ingen har någonsin bråkat med dem och de går dit man ber dem. Mer komplicerat behöver det inte vara. Lugna och trygga men respektfulla åringar som det är trevligt att jobba med och som inte behöver "uppfostras," för det har deras mammor skött om på bästa sätt.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

Du gillar den här sidan