Stuteriliv

Att föda upp moderlösa föl

Publicerades ursprungligen 2012-11-22.

 

Nu är det ju inte riktigt säsong för fölningar, men jag kom att tänka på det här med moderlösa föl idag, så nu kommer det ett inlägg om det iallafall. :)

Om oturen är framme, och man plötsligt står med ett moderlöst föl, finns det några saker man bör tänka på.

Först och främst: Näringen åt fölet är den enkla biten att lösa. Det allra viktigaste är att man ser till att fölet får en uppväxt där den får vara med andra hästar som kan uppfostra den och lära den att den är en häst, samt att man gör allt man kan för att inte överhantera fölet, fast att det är sötast i världen och det är synd om den som förlorat sin mamma.

Enklast (Och billigast!) är om man kan få det att fungera med en amma. Därför anmäler man  lämpligen sitt moderlösa föl omedelbart till ammajouren. Det är även viktigt att de som har ett sto som är lämpligt som amma också anmäler till ammajouren. Har man för avsikt att låta ett sto som förlorat sitt föl bli amma, bör man mjölka stoet så att mjölkproduktionen hålls igång.

Får man tag i en amma, är det absolut bäst att stoet flyttas till fölet och inte tvärtom. Fölet är mycket känsligt för att transporteras och byta miljö. Det är dessutom i allmänhet mycket jobb med att få en amma att acceptera ett nytt föl, det rimliga är att det är fölägaren som gör det jobbet.

Om stoet förolyckas i samband med fölningen är det en god idé att spara hinnor och efterbörd, för att få fölet att dofta rätt för stoet. Annars är det bra att istället stryka vaporub eller liknande på stoets mule för att hon inte ska känna fölets doft.

När sto och föl ska föras ihop, bör man ta stoet in i fölets box istället för tvärtom. En injektion med oxytocin gör att mjölken släpper till. Har stoet ett spänt juver bör man mjölka ur lite innan man låter fölet dia, så att det inte gör ont på stoet.

Brems på stoet, ett upplyft framben och en person som håller i fölets kropp och är beredd på att snabbt fösa undan fölet om stoet är aggressivt behövs. Det går med andra ord åt lite folk. När fölet (förhoppningsvis) har diat tar man det tillbaka in i sin box (vägg i vägg med stoet) igen. När stoet visar intresse för fölet och helst gnäggar efter det då det kommer eller då fölet gnäggar, är det dags att låta stoet hälsa på fölet.

Om man inte får tag på en fungerande amma till sitt moderlösa föl, får man göra det näst bästa och föda upp fölet på mjölkersättning. Det finns flera olika märken, men kan vara lite krångligt att få tag på. Det gäller ofta att beställa ganska stora mängder åt gången och ha lång framförhållning så att man inte plötsligt står utan. En rundringning till stuterier och ett antal mil bakom ratten kan bli nödvändigt för att skrapa ihop lite pulver här och lite pulver där, tills man hinner få hem via en foderleverantör. Får man föl varje år kan det vara en god idé att varje år frysa in ett antal liter vanlig stomjölk och inte bara råmjölk, för att ha i reserv om man förlorar ett sto, tills man hinner få tag på mjölkersättning.  Mjölken håller sig i frysen i ett år.

Ett litet föl behöver mat minst varannan timme, dygnet runt. Föl brukar snabbt lära sig att dricka ur hink. Den stora fördelen med hink framför nappflaska är att man inte behöver hålla i hinken och därmed minskar man risken för att fölet blir för präglat på människan. Så fort fölet lärt sig att dricka tillräckliga mängder vatten för att få i sig sin vätska därigenom, kan man vänja över den på mjölkpellets istället för mjölk. OBS! Att det ska vara mjölkpellets och inte fölpellets eller mjölkbaserade fölpellets. Fördelen med mjölkpellets är att det blir så mycket enklare att fodra. Med en creepfeed kan man låta fölet få fri tillgång till pellets, vilket ger en mycket jämnare näringstillförsel, hindrar magsår på fölet och gör det hela oändligt mycket enklare att sköta.

Det är mycket svårt att låta bli att tycka synd om och gosa med den moderlösa fölungen, men det är något man verkligen måste undvika. Ska fölet ha en chans att växa upp till en normalt fungerande individ måste den veta att den är en häst och den måste lära sig att kommunicera på hästars vis. Den behöver också behålla en naturlig reservation mot människor. Därför ska fölet gå med minst en vuxen häst, som tar hand om den och uppfostrar den. Precis som med vilket föl som helst ska den allra helst gå i en flock. Föl som präglas för hårt på människan kan bli extremt farliga som vuxna, aggressiva, utan normala signaler och helt utan respekt för människor. Rätt hanterade däremot, har även moderlösa föl alla möjligheter att växa upp till helt normalt fungerande friska och välväxta hästar.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

Du gillar den här sidan