Stuteriliv

Var snäll!

Idag har jag som många gånger förut läst uttalanden där författaren ber om hjälp med sin "dumma" häst, som beskrivs som tjurig, dominant, lat och så vidare i all oändlighet.

Detta resonemang krockar rejält med en av de slutsatser jag har kommit till under alla mina år med hästar: Hästar är snälla! Vore de inte det, skulle vi inte kunna göra något av allt det vi gör med dem. Vi skulle inte kunna leda, binda upp, lyfta fötter, sitta på dem, sätta vagnar efter dem, stoppa dem i transporter. De är dessutom väldigt lättlärda.

Så; om jag har problem, beror det på något. Hästen kan ha ont. Den kan vara rädd. Den kanske helt enkelt inte förstår? Är jag så tydlig i min kommunikation som jag inbillar mig? I den inlärningssituation som jag har skapat, lär sig hästen det jag hade tänkt mig att den skulle lära sig, eller lär den sig något helt annat?

Om man utgår från att hästen i grunden är välvilligt inställd, annars hade jag överhuvudtaget inte fått på den grimman, kanske det är lättare att se när hästen försöker berätta något för sin människa?

Hit kommer ofta ryttare med hästar för att man har fått stora problem. Hästen kanske blir upprepat halt, den går inte att lära det ena eller andra. Vissa har till och med utvecklat rent farliga beteenden. När det har gått så långt brukar det aldrig vara bara ett problem som ligger till grund för beteendet: Utåtagerande blir hästarna när de inte står ut längre.

Så: Var snäll mot din häst, den gör antagligen sitt bästa för att vara snäll mot dig.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

Du gillar den här sidan